Bra träningar och en lön som det går att leva på – det har fått fyra svenska landslagsspelare att flytta till Ryssland för att spela hockey på heltid. ”Det tar sin tid att hitta rätt i det sociala livet, men jag ångrar inte att jag tog chansen”, säger Damkronornas målvaktsstjärna Kim Martin.
Kim Martin pustar ut efter ett nästan två timmar långt träningspass.
Den 25-åriga landslagsmålvakten är hemma på några dagars besök i Sverige för att spela en landslagsturnering med Damkronorna.
– Det ska bli skönt att få några riktigt tuffa matcher mot bra motstånd, säger Kim Martin.
Efter fyra år i USA, där Kim pluggade och spelade collegehockey, var hon i våras klar med sin utbildning. Frågan var vad nästa steg i hennes hockeykarriär skulle bli.
– Jag funderade mycket på hur jag skulle göra, berättar Kim.
Till slut stod valet mellan att åka hem till Sverige eller att åka till Ryssland.
Valet föll på Ryssland.
– Jag kände mig inte riktigt redo att åka hem. Jag vill fortfarande uppleva nya saker, berättar Kim Martin.
– Dessutom skulle jag i Ryssland för första gången i mitt liv kunna leva på att spela hockey, fortsätter hon.
Kim skrev på för klubben HC Tornado Moskva. En klubb som hör hemma i staden Dimitrov, knappt två timmar från Moskva.
Några dagar innan Kim skulle resa till sitt nya hemland kom chockbeskedet – landslagsmålvakten Stefan Liv och hans lagkompisar i Lokomotiv Jaroslavl hade omkommit när deras plan störtade på väg till säsongens första match.
Rapporterna om den dåliga flygsäkerheten i Ryssland fyllde tidningarna.
– Det som hände var hemskt, och det är klart att jag funderade på vad som väntade oss, säger Kim.
De första månaderna i Ryssland har dock minskat oron.
– Vi har flugit med bra plan under våra matchresor. Enda gången jag har varit lite skraj var när vi var på väg hem till Sverige den här gången. Då var det flera platser där ingen fick sitta för att utgången där inte fungerade. Det var en aning obehagligt, men allt gick bra, berättar Kim.
Kim är inte den enda svenska spelaren i Tornado. I laget spelar också landslagskompisarna Danijela Rundqvist och Elin Holmlöv. I likhet med Kim gör Danijela och Elin sina första säsonger i ryska ligan.
– För mig kändes ryska ligan både som en trygghet och en utmaning för mig. En trygghet eftersom jag skulle få lön, och en utmaning eftersom det var en ny liga för mig, säger Danijela som förra året spelade i Kanada.
USA och Kanada är världsledande i damhockey, men det är landslagen som de två ländernas förbund satsar på. I de inhemska ligorna är majoriteten av spelarna fortfarande amatörer.
Ryssland är därmed det första landet som satsar på en liga där spelarna kan tjäna pengar.
Pengarna kommer i huvudsak från privata sponsorer.
Tornado Moskva ägs till exempel av ett stort oljebolag.
– Allt runt klubben är välorganiserat. Vi får lönen i tid, vi får det material vi behöver och alla i klubben jobbar hårt för att vi ska ha bra förutsättningar, säger Danijela.
Hur långsiktig den här satsningen på rysk damhockey är återstår att se. Målet med att skapa en bra inhemsk liga är att det ska höja kvalitén på rysk damhockey till OS hemma i Sotji 2014. De utländska spelarna som har värvats ska med sin kunskap se till att de ryska spelarna utvecklas.
Blir det rysk OS-medalj 2014, kommer satsningen säkert att fortsätta. Ett ryskt misslyckande kan däremot innebära stopp för satsningen.
– Det finns fortfarande väldigt få ryska damhockeyspelare. Ska sporten få ett riktigt lyft där behövs flera spelare, och en OS-medalj skulle säkert kunna bidra med det, konstaterar Danijela.
Sex lag ingår i den ryska ligan. Sammanlagt spelas 30 omgångar. Det innebär att lagen möter varandra sex gånger per säsong.
– Kvalitén på ligan som helhet är så där. Det är bara ett par lag som är riktigt bra, konstaterar Danijela.
– Däremot är kvalitén på våra träningar riktigt bra, både när det gäller fart och typen av övningar. Det har varit ett rejält lyft, fortsätter hon.
Kim och Danijela delar lägenhet i Dimitrov, och har ett stort stöd av varandra.
Även den tredje svenska spelaren i klubben har en rumskompis. Elin bor tillsammans med en av lagets kanadensiska spelare.
– Det är skönt att ha någon att prata med när man kommer hem. Det är inte många som förstår engelska, säger Elin.
Elin har snabbt funnit sig tillrätta i sin nya klubb, och jobbar hårt för att åtminstone lära sig några ryska fraser.
– Jag är väldigt glad över att jag hoppade på det här. Det är ett äventyr både för mig som spelare och för mig som människa, säger 24-åriga Elin.
När Kim, Danijela och Elin fortfarande håller på att vänja sig vid sina nya liv som hockeyproffs i Ryssland är livet i Ryssland vardag för 24-åriga Frida Nevalainen.
Redan förra säsongen spelade landslagsbacken i Tornado.
Därmed var hon den första svenska spelaren någonsin i ryska ligan.
– Att ensam åka till ett land som Ryssland var en gigantisk utmaning. Jag tyckte att jag hade förberett mig på bästa sätt, men med facit i hand går det inte att förbereda sig för det som väntar. Det enda du kan göra är att anpassa dig efter situationen, respektera landets kultur och de oskrivna regler som finns och försöka lära dig något av det som händer oavsett om det är något positivt eller negativt, säger Frida.
Språkbarriären var det största hindret.
Hockeymässigt blev det en succésäsong. Tillsammans med Tornado blev Frida rysk mästare.
Efter säsongen återvände hon hem till Sverige, säker på att hon inte skulle åka tillbaka igen. Några månader hemma i Umeå fick henne att tänka om.
– Jag ville fortsätta att lära mig nya saker Jag märkte hur stark den här upplevelsen hade gjort mig som människa, säger Frida.
Men Frida väljer att gå sin egen väg även den här säsongen. När tre av hennes landslagskompisar skrev på för hennes gamla lag Tornado, valde Frida att inför den här säsongen byta klubb.
Numera spelar hon i ligans andra topplag Nizhni Novgorod.
– Jag är en sådan person som utvecklas mest om jag är ensam. Då kan jag inte gömma bakom någon annan utan ska något hända är det upp till mig att se till att det sker. Det passar mig, säger Frida.
Lönen Frida har räcker till ett bra liv, men ger henne inte några stora pengar på banken.
– Det är onödigt att prata siffror, men jag kan säga att jag är nöjd. Jag slipper oroa mig för om jag har råd att betala hyran. Det räcker för att jag ska vara glad, säger Frida.
Damkronornas förbundskapten Niclas Högberg sitter på en bänk utanför ett av omklädningsrummen i Husby ishall. Han är belåten med den intensitet spelarna har visat på dagens träning.
Det lovar gott inför veckans matcher.
Niclas har inga invändningar mot att fyra av hans landslagsspelare numera spelar i ryska ligan.
– Det är spelarnas val. Det går inte generellt att säga att det ena är bättre än det andra. Vad jag har noterat är att spelarna som åker dit får viktig livserfarenhet och blir duktiga på att ta eget ansvar. Och det är något som vi behöver i vår grupp. Vi vill ha spelare som inte blir oroliga när de kommer till en ny miljö, utan som snabbt kan gå in och leverera under till exempel ett VM eller ett OS, säger Niclas Högberg.
– Det ger dessutom lite extra färg åt Damkronorna att vi har spelare från Brynäs, Ryssland och Kanada. Det visar att damhockeyn är på väg att bli mer professionell även om vi fortfarande är långt efter herrarna.
No comments:
Post a Comment